disasterpiece.blogg.se

War, children, it's just a shot away

Kategori: Allmänt

Jag sov väldigt sent idag, vaknade runt 3 och var då väldigt dåsig (som vanligt när man äter seroquel...). Efter att ha gått in i min lillebrors rum och pratat med min pappa i vardagsrummet insåg jag att jag hade glömt att ta på mig armbanden jag alltid har för att dölja mina ärr. I vanliga fall skulle det kanske inte vara något problem, men nu har jag ett 'nytt' brännsår som jag inte vill att dom ser. 
 
De flesta av mina ärr har jag på övre låren och de är därför relativt lätta att dölja, men har som sagt också en del brännsår och ärr på ena handleden som jag alltid gömmer under en rad armband. Jag tycker att dethär med bevisen ett självskadebeteende lämnar efter sig är svårt, men principen är ändå att det är helt okej (rent utav starkt och möjligtvis en del av 'the healing process') att visa sina ärr. Fräscha sår däremot tycker jag att man ska försöka täcka i den mån man kan. Visst kan även ärr vara triggande för någon som själv skadar sig, men tyvärr finns det triggers överallt och det enda man kan göra åt det är att försöka att inte medvetet utsätta sig för dom.
 
Appropå triggers, jag har länge spenderat delar av min tid på tumblr, och då i den lite 'mörkare' delen av communityt. Även om jag vet att det inte är bra för mig kan jag inte låta bli att då och då låta mig sugas in av gemenskapen där alla mår skit, där jag inte behöver låtsas vara någon jag inte är. 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: