disasterpiece.blogg.se

We're up all night to get lucky

Kategori: Allmänt

Igår blev jag full, det är så underbart när en fylla blir bra, när en inte behöver bry sig om att en skriker för högt eller ser ut som ett lol eller vadfan som helst. När det inte bara spär på ångesten och får en att känna ett ännu större avstånd till omvärlden, som att en sitter i en lite bubbla och bara iakttar hur alla andra har det så underbart kul mendans en själv dör inuti. (Jag inser att det blev lite många 'en', men jag har bestämt mig för att försöka byta ut 'man' med 'en' pga att språket påverkar så mycket och jag strävar efter ett mer jämställt samhälle). 
 
 
Såhär såg jag ut när jag var 15 och hade min första ordentliga fylla. Såklart kan jag inte låta bli att fokusera på hur mycket smalare jag var då jämfört med nu. Det var i allmänhet en bättre tid, trots att mitt liv helt objektivt sett var sämre då. Jag hade inte lika många otroliga vänner utan ett fåtal 'falska' vänner som jag umgicks med i brist på annat. Visst, vi hade kul men at the end of the day så var dom inga riktiga vänner, inte till mig i alla fall. Jag bodde fortfarande hos min mamma och vi bråkade i stort sett hela tiden, och min relation till min bror var också halvbra vad jag minns. 
 
Idag har jag rätt många fantastiska vänner som jag kan vara helt öppen med (trots att dom inte har tillgång till denhär bloggen) och ett större nätverk med mer ytliga kompisar som jag har väldigt roligt med även om vi inte har någon djupare vänskap. Jag har en helt okej relation till mina föräldrar även om vi bråkar en del, och jag och min bror är väldigt nära. Ändå är mitt liv 100 gånger jobbigare idag än vad det var då. Varför? Jag vet inte riktigt. Nån gång mellan ettan och tvåan i gymnasiet blev allt som förut var skitjobbigt men ändå hanterbart ett riktigt helvete. Idag är jag en trasig person med ärriga lår och en handled som jag alltid måste täcka med armband. Idag känns det som att mitt liv är fläckat med misslyckanden, och jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden till då, för det finns ungefär två miljoner saker jag hade velat göra annorlunda.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: