Everybody's walking on me
Kategori: Allmänt
Jag får inte börja terapi i höst, för dom tror inte att jag skulle klara det och det skulle bara bli jobbigt. Trots att jag håller med och tycker att det är ett bra beslut känns det lite förjävligt. Jag som hade planer för mitt liv, jag som skulle klara av att göra saker och nu känns det som att allt går baklänges.
Blir så himla arg på mig själv, att jag låter MINIMALA grejer ge mig riksångest typ. Varför? Varför bryr jag mig? Varför kan jag inte koppla bort mina känslor? I vanliga fall sover jag bort det med hjälp av mitt hatälskade seroquel, men igår glömde jag att ta den för att jag var så trött, sen vaknade jag vid 3 och kunde inte sova och då min bror konfirmeras idag kunde jag inte sova bort hela dagen så det var försent att ta pillrena då. Jag tror inte att det finns NÅT värre än att inte kunna sova, det är verkligen ett rent helvete. Alla tankar och känslor som man har skjutit bort under dagen anfaller och allt känns katastrofalt jobbigt. Usch.
